Är det bara jag, eller är många par skrämmande lika varandra? Nu pratar jag inte om att båda väljer Earl Gray, håller på Barcelona eller är svaga för svartvita filmer och indiepop. De är skrämmande lika, utseendemässigt. Man tror snarare att de är syskon, hellre än ett par. Tycker de dyker upp hela tiden, de där paren. Sen säger folk att "de matchar så bra". Inte konstigt när det ser ut som de delar samma dna-uppsättning.

Jag vet inte. En tanke som slog mig bara, när jag tyckte mig bevittna incest i samma sekund vi passerade Östermalmstorg.

Ingen som har en lägenhet i innerstan över? Skulle gärna ta emot en. Vet inte riktigt hur jag ska göra, har en lägenhet på Söder som jag får om jag vill. Men den är dyr, sen vet jag inte om jag passar på Söder. Jag har alltid trivts bättre i Sibirien. Samtidigt vet jag inte om jag kan neka den, då det inte direkt regnar möjligheter på den fronten.

Vart är min femton miljoner jag tänkte avvara för den där takvåningen? Ska bli tajt med Viktor Blom. Har en känsla av att han kan hooka up mig utan större problem.

Jag gick och köpte två nya rockar. Efter att ha kört med en bladtunn jacka under hela tiden Sverige förvandlats till Sibirien, kände att det var dags. Men vad händer? Det blir nollgradigt och mer därtill. Det blir vårsol. Ska nog gå och inhandla några pälsmössor och ännu fler burriga halsdukar så trycker sig nog krokusar upp genom asfalten innan jag hinner säga hej knekt. Då ska ni alla tacka mig för vårens uppenbarelse, bara så ni vet.

Första natten sedan flytten idag. Måste säga att de nya lokalerna var sjukt fräscha. Inte helt förtjust i det faktum att de inte hade något passerkort klart dock, då man behöver det för ungefär varje steg man tar. Nu ska jag hem och sova. Imorgon ska jag stå till svars för min stora käft. Skulle aldrig berättat att jag varit bra på innebandy. Det var trots allt typ sju år sedan.

Sju svåra år.

Tror jag är på väg att få narkolepsi. Ska nog passa mig. Och jag är seriös, för ovanlighetens skull. Lyssnar inte till kroppens signaler när den vrider på sig och skriker efter sömn. Och det är ju faktiskt så, att tröttheten går över. Vänta någon timme och du ligger bara och vänder och vrider på dig på huvudkudden trots att du snart klockar två vakna dygn.

Ska tydligen finnas en app till Iphone som berättar när och hur länge man ska sova. En som anpassar sig individuellt alltså. Den kanske skulle vara något?

Jag avsäger mig ansvaret, lyfter över det helt på er. Mitt uteblivna ordbajseri beror helt på er oförmåga att dela med er av er åsikt. Helt och hållet.

Tappade upp ett bad som var så varmt att jag inte ens klarade av att känna temperaturen med tårna. Väntade någon minut. Sjönk ned, och kände att jag levde. Hade dessförinnan placerat laptopen på toalettstolen med skärmen perfekt vinklad mot mig. Såg "Bobby". Blev berörd.

Blev mer än berörd. Blev som ett russin, hela jag.
Det är vad jag kallar kvalitetstid med mig själv.

Uppdaterar dåligt.
Jobbar bra. Väldigt bra, och mycket.

Nuff said.

Sjögren, släng dig i väggen.

3

Blodsmak i munnen har fått en helt ny innebörd och jag vill inte vara
den som är den, men jag måste medge att jag har haft roligare för 5
000 pistoler. Älskar ideen med högkostnadsskydd också. Existerar det
bara som ett extra slag i magen? Eller är det meningen att man ska
känna sig tacksam för att högkostnadsskyddet rycker in och putsar
bort 177kr från fakturan? Vilket skämt.

Har haft skånebesök hela helgen och det var precis lika trevligt som det låter. Enda nackdelen är att jag är så fantastiskt lättpåverkad av dialekter att jag nu brutit på skånska halva kvällen till mina kollegors förtret.

Fick ett meddelande på mobilen precis. Trodde det var ett sms. Nä, det var en kalendernotering som jag valt lägga in alarm till.
"Dra ut visdomständer på Brahekliniken i morgon" (alltså tisdag, det är ju redan måndag nu)

De som vill umgås med mig den här veckan får nog passa på senare i dag. Någonting säger mig att jag kommer vara ganska hög på morfin resten av dagarna. Jag hoppas jag får lustgas istället för att bli sövd. Så jag får nåt härligt för besväret. Undrar vad det kommer kosta? Har fått höra alla möjliga bud.

Jag har sovit för lite hela helgen. Mina ögon går i kors.

Ut. Slut.

Förra året julhandlade vi för 61,3 miljarder. Bara i Sverige. Ponera att vi skippade lägga ut en krona på julklappar/nyårsfirande ett år och istället skänkte samma summa till världens behövande. Tänk att a_l_l_a gjorde det här. Inte bara i Sverige. Vi skulle kunna sudda ut väldigt stora delar av världens fattigdom på två år. Och skulle det egentligen inte vara ganska mycket vad julen handlar om?



Sjukt motsägelsefullt av mig med tanke på antalet julklappar och kanske framför allt prislapparna på dem jag köpt. Men kanske därför jag blir så träffad av tanken, också.

Midvinternattens köld är hård, och det här är väl bara början.
Men ingen kan älska snön mer än jag. När jag kom hem inatt hade det
snöat så pass att dörren in till trapphuset inte gått igen, bara
att klampa in med andra ord. Vad var det jag sa om räkmackan?

Ryktas om att det spolats en skön isbana som snart ska invigas med
lite hockey också. Ska bli skönt att få skämma ut sig lite, jag kan
ju inte ens 'hockeystanna' på ett par griller. CJB skulle hooka mig
med klubba och handskar, nånting säger mig att han kommer köra lite
mer utrustning än så eftersom han snackade om visir à la Ovechkin.
Fempluscalle.

Har alltid tyckt att Stockholm är så speciellt vackert på sommaren.
Det är inte så dumt med vintern heller, faktiskt.

Jag uppdaterar er dåligt. För dåligt.
Känns ändå som det är en viss faktor som bidrar till detta.
Varit på jobbet i 15 timmar, 29 minuter och 32 sekunder nu. Pip.

Kan ha tabbat mig också. Ordentligt.
Hittar inte min nyckelbricka till lägenheten. Den borde vara i jackfickan. Där är den inte.
Min bror ligger där och sover och vill nog inte bli väckt nu. Till tre skulle han vara vaken, sa han. Nu när han får äta godis.
Så jag får helt enkelt sätta mitt hopp till alla dekadenta själar där ute som varit och festat till nu och att någon ska åt samma håll. Och som förmodligen har en nyckelbricka i fickan.

Men med tanke på att jag borde börjat kolla efter nya lägenheter för länge sen men inte ens börjat, och idag blev erbjuden en utan att ens frågat eller sagt att jag vill ha någon så kanske jag ska vara lugn.

Jag har inte fått smeknamnet räkmackan för intet.

Jag tror jag tror på...kärleken?
Läser att vartannat giftermål slutar i skilsmässa.
Det känns sjukt mycket.
Stadgar vi oss för tidigt, utan att egentligen veta varför?
Eller ger vi upp för alldeles lätt?
Det kanske är en kombination av båda?

Jag säger inte att man ska stanna kvar med någon, bara för att. Att man ska plågas och ständigt må dåligt. Jag tycker bara det ibland känns som samhällets slit-och-släng-mentalitet successivt arbetat sig in under skinnet på något så oförvitligt som våra relationer. Det är det som skrämmer mig. Känns det inte bra så kasta, skaffa nytt och gå vidare. Och vad du gör, se dig aldrig om. Att älska i lust är så enkelt. Kanske det mest okomplicerade och uppriktiga som finns. Lättare än att andas. Men att orka älska i nöd - trots att man så vackert lovat det som en självklarhet - tycks sällan besitta samma relevans. Det är lätt bara ord i en kyrkolokal, som i ett tomt eko studsar mot väggarna tills de försvinner.

Men vad vet jag..