Klockan är fem i halv nio, in-ut-sidorna kommer på TT om fem minuter och sen dröjer det inte länge innan de ringer upp mig och frågar om jag har "något till dem idag". Jag har börjat bli ganska trött på att hela tiden behöva svara att vi nog inte har något som kan intressera riket (att referera till Sverige som riket får det att låta som jag rakat skallen, headbangar till Ultimathule och är irriterad över att "svartskallarna tar våra svenska brudar", men lugn - jag är väldigt politiskt korrekt), och reaktionen man får är alltid densamma. Ett skratt, men inget skratt som betyder att de tycker det är roligt - tvärtom. Ett skratt av medlidande, ömkan och försök till förståelse som för att säga jag tycker synd om dig som bor i en stad där det inte händer något och jobbar för en tidning som bara har blaha-nyheter. Det kan ju vara så att jag överreagerar något, men det tror jag inte.

För att ni än mer ska få en inblick i min arbetssituation så bifogar jag en bild av vad jag ska ta tag i nu istället för att sitta här och skriva. Den där Siri är en trist typ alltså, varenda dag man öppnar sidan tre så trotsar hon. Jag har länge funderat, men kan inte riktigt komma på varför hon är så vrång och bitter.