Efter alla möjliga påtryckningar, telefonsamtal och diverse nästan hotfulla mail tänker jag ta bladet från munnen. Det kan inte gå en månad mellan inläggen, jag håller helt med er. Men nog om det.

Har kommit in i en väldigt ohälsosam dyngsrytm efter att kanalpaketet uppgraderats avsevärt. När man känner att klockan jobbat sig förbi alldeles för många timvisare så dyker det upp nån ny skön rulle som antingen verkar bra eller som man sett för år och dar sedan och vill åka med i nostalgitrippståget. Bara en stund. För det är ju så, man tänker inte se hela filmen, bara en liten del.

Såg Gamer på tåget på väg hem för ett tag sen, den var fascinerande konstig. Handlade bland annat om framtidens The Sims, för att förenkla det kraftigt. Det hela byggde på att det var datorspel där man styrde riktiga människor. Älskade scenerna där en inoljad tjockis satt och åt sig fördärvad framför sina datorskärmar samtidigt som han lät sin porriga spelfigur hångla upp andra killar på stan medan han följde allt med stora ögon. När jag tänker efter så var den nog lite som en mjukporrfilm stundtals. Slutsats; Vill du se mycket hud, se Gamer. Du missar inte mycket om du låter bli.

För övrigt har min syn bara blivit sämre och sämre. Men lever fortfarande i förnekelse. Intalar mig själv att jag visst ser bra, att synundersökning bara är något man får rabatt på i PRO och att "jag är nog bara trött". Det är inget jätteproblem egentligen, mest när man byter rum och ljussättning. Eller kommer utifrån in i någon affär med skarp belysning. Ni märker att jag inte riktigt vill erkänna att jag ser sämre än Allan, 95, på långvården va?

Men det är positivt också. Det blir lite som i "Shallow Hal" (Min stora feta kärlek), jag kan ragga på fula brudar i tron att de är snygga. Fast när jag tänker efter ska jag nog boka in en synundersökning istället. Och få det stämplat hårt i pannan att jag inte är odödlig, att jag inte för alltid kommer vara femton.

Skit.