måndag 10 augusti 2009

Det är visst någon som är tillbaka.

Det är ganska lätt att tro att den här bloggen är död, passé, gårdagens nyheter - so last year. Med tanke på en alldeles usel uppdatering så stämmer det säkert också till en viss del, men när den är aktiv är den så mycket framtid det bara går. Jag ursäktar mig med att jag har varit bortrest, utan internet och följt mammas uppfostringsförmaningar om att "när solen skiner så sitter man minsann inte framför datorn".

Tillbaka på jobbet efter några sköna semesterdagar i Umeå, avslutade med glassardagar i Stockholms skärgård som inte fick mig att sakna vår huvudstad mindre direkt. Har även inlett ett försök att bli kvitt en av mina stora laster - snuset. En del av mig vill nog fortsätta med den lasten, men ska jag kunna satsa seriöst på träning så är det nog bäst att låta bli. Har klarat mig i tio dagar nu.

Nu ska jag följa chefens förmaning om att "när man är på jobbet, då jobbar man minsann". Men nu vet ni vart jag varit, och nu ska ni väl slippa sakna mig igen på ett tag.

söndag 2 augusti 2009

Mina kusiner har köpt ny bil och den är hi-tech. Tv-skärm som fälls ned från taket, internet och alla möjliga bekvämligheter som känns lite väl over the top. Inte i närheten av killen vi åkte på igår när vi käkade på Norrmjöle Golfklubb dock.

Vi sitter och äter och han slår sig ned med sin tjej. Vitklädd från topp till tå, med ett par solglasögon i 3D-form, prydda med massa billiga juveler på sidorna. En typisk brat. Vi sitter och äter och snackar, men avbryts snart av att mr brat har tagit upp mobilen (fortfarande oklart om han verkligen pratade med någon då han skrek ut allting mer över stället än in mot telefonens mikrofon). Det börjar med att hans kompisar tjatat på honom i tre år att komma upp, att han tog flyget och det kändes som en minut. Sen eskalerar det..

Han ska börja flytta pengar mellan konton och måste vara övertydlig för att inget ska gå snett i transaktionen, vilken bank det är, nämner summan tio gånger och tycks ha svårt att förstå sin egen patetism. När pengarna väl är överförda så ringer han upp en annan kompis, börjar skrävla direkt och berättar vart i Umeå han ska gå ut, att stället hette Rex och att han "flugit in en tolva champagne" - de hade ju bara niolitersflaskor här uppe i Norrland. Hallå liksom? Hur ska de då klara festkvällen?

Det mest tragiska är att han var nog fattigast på hela golfklubben, men de som vuxit upp med det har inte samma behov av att visa det för omvärlden. Hamburgaren var riktigt fin dock, rekommenderas.

Vet ej när jag får internet igen, men på återhörande kära vänner!