Joshua Radin är helt fantastisk. Och som vanligt är jag säkert 500 år efter med att upptäcka detta faktum, men det rör mig inte i ryggen. Personer som ständigt måste basunera ut att de gått i bräschen för saker och ting eller minsann upptäckt något först är lite som forumnördar. Känner ett skriande behov av att vara först med att kommentera. Inte för att man egentligen har något vettigt att dela med sig av, utan bara för att poängtera det faktum att man var först. Kan någon förklara grejen?

See more funny videos and funny pictures at CollegeHumor.

- Hej Max, det är pappa.
- Mhm.
- Jag lever.

Alla som sett Tusenbröder och inte har närminnet i förhuden kan nog relatera till ovanstående konversation. Helt fantastisk serie för övrigt, har du inte sett den har du missat något av det bästa svensk filmindustri spottat ur sig på 2000-talet.

Har mina funderingar på att starta upp en blogg parallellt till denna, med mer skönlitterärt bajssnack. Eller kortnoveller fulla av känslor, om du så vill. Det skulle kännas så b att kasta in en seriös text här. Lite som att dricka årgångsvin på en norrlandsfest där alla andra nyttjar den skattefria dunken. Det går liksom inte ihop. Här är det oreda och stökigt som på värsta tonårsrummet, men det är så jag vill ha det. Något genomarbetat och självutlämnande skulle vara som att lägga kläderna på golvet tillrätta i soffan. Ett steg mot att få det städat. Även om en mindre analyserande hjärna inte skulle uppfatta det på det viset (jag menar därmed inte att mina läsare är iq-badboll, bara olika mig på många sätt), så skulle jag göra det. Det räcker.
Att behärska ordning är trots allt trivialt, mästaren behärskar kaos.

Hej världen, det är Fredrik.
Jag lever.

Bara för att det är en sån dag idag.
Det är värt att kolla på hela.

Känner mig som värsta Al Capone när filmfabriken tutar på för fullt. Fick bra betyg av syrran för filmerna jag lagt in på hennes minipc också. "The Boy in the Striped Pyjamas var en av de bästa filmerna jag sett". Det är faktiskt en film alla borde se, och jag borde skola om till filmkritiker. Eller varför inte matrecensent, skulle också vara ett lökigt sätt att dra in pengarna till hyran.

För att inte fastna i ett virrvarv av yrkesval som värsta syokonsulenten med grått hår, markerande bågar, förskräcklig andedräkt och en svag doft av gammal svett tänker jag fortsätta med förbluffande fakta om mig själv.

- Jag har skakat hand med Astrid Lindgren.
- Jag var fast i Rainbow Six Raven Shield en gång i tiden och slaktade så till den milda grad att jag rörde mig på topp 50 i världen.
- Jag har lyckats med konststycket att spy och skita på samma gång. Det var lika vedervärdigt som det låter.
- Jag har vunnit över 20 laxar i en pokerpott. Har också torskat tio med triss i ess på regnbågebräda, killen drog ut mig med spaderfärg efter all in på flop.
- Jag har bott granne med Ebba Hultqvist.
- Jag har delat tågvagn från Stockholm till Umeå med en sjukt labil kille som precis blivit frigiven. Han skulle upp och "knacka en kille".
- Jag har varit något av en träningsnarkoman och körde som mest 14 pass i veckan.
- Jag har arbetat med journalistik från och till i sju år. Arbetar nu som nattchef.
- Jag har varit vaken i 54 timmar i sträck. Började hallucinera.
- Jag har en dålig ovana att ha mössa på mig inomhus.
- Jag är sjukt blödig. Kan se hur grisiga saker som helst på film, men i verkligheten är det en annan grej.
- På tal om punkten innan har jag sett en kille bli knivhuggen x antal gånger i buken. Mitt inne på donken.

Nu orkar jag inte mer. Vill ni veta något annat smaskigt får ni fråga.

Efter alla möjliga påtryckningar, telefonsamtal och diverse nästan hotfulla mail tänker jag ta bladet från munnen. Det kan inte gå en månad mellan inläggen, jag håller helt med er. Men nog om det.

Har kommit in i en väldigt ohälsosam dyngsrytm efter att kanalpaketet uppgraderats avsevärt. När man känner att klockan jobbat sig förbi alldeles för många timvisare så dyker det upp nån ny skön rulle som antingen verkar bra eller som man sett för år och dar sedan och vill åka med i nostalgitrippståget. Bara en stund. För det är ju så, man tänker inte se hela filmen, bara en liten del.

Såg Gamer på tåget på väg hem för ett tag sen, den var fascinerande konstig. Handlade bland annat om framtidens The Sims, för att förenkla det kraftigt. Det hela byggde på att det var datorspel där man styrde riktiga människor. Älskade scenerna där en inoljad tjockis satt och åt sig fördärvad framför sina datorskärmar samtidigt som han lät sin porriga spelfigur hångla upp andra killar på stan medan han följde allt med stora ögon. När jag tänker efter så var den nog lite som en mjukporrfilm stundtals. Slutsats; Vill du se mycket hud, se Gamer. Du missar inte mycket om du låter bli.

För övrigt har min syn bara blivit sämre och sämre. Men lever fortfarande i förnekelse. Intalar mig själv att jag visst ser bra, att synundersökning bara är något man får rabatt på i PRO och att "jag är nog bara trött". Det är inget jätteproblem egentligen, mest när man byter rum och ljussättning. Eller kommer utifrån in i någon affär med skarp belysning. Ni märker att jag inte riktigt vill erkänna att jag ser sämre än Allan, 95, på långvården va?

Men det är positivt också. Det blir lite som i "Shallow Hal" (Min stora feta kärlek), jag kan ragga på fula brudar i tron att de är snygga. Fast när jag tänker efter ska jag nog boka in en synundersökning istället. Och få det stämplat hårt i pannan att jag inte är odödlig, att jag inte för alltid kommer vara femton.

Skit.