Jag kommer ihåg när jag såg Simon & Garfunkel i Globen. Hur jag slaggade på en madrass i Uffes rum i Sollentuna dagen innan konserten, såg Kill Bill 1 och 2 på hans tjocktv. Jag kommer ihåg att jag käkade wok på Kungshallen, att Elin började hicka när hon tog första klunken Cola. Att jag skrattade, och blev tillrättavisad. Det var minsann inte alls kul.

Nu är det jag som hickar när jag dricker Cola. Och minns allting i detalj bara för att jag sätter på Cecilia och The Sound of Silence. Det är konstigt, det där med minnen. Jag har i dag levt i 8 636 dagar och när jag byter låt till Tunnan och Moroten minns jag inte ett skit.

Här ska jag spendera helgen. Redaktionschefen är bra på att välja platser för att hålla möten han.

Det är ju för illa att man inte pratar som Peter Wahlbeck på riktigt. Då skulle jag minsann aldrig ha tråkigt. Skulle bara ringa till mig själv och tjöta lite, sen skulle jag tjuta av skratt. En annan dialekt som är roande är ju den där risiga småländskan som snackas i Jönköping, där man helt skiter i r:en. Eller västmaländskan, där det i extrema fall låter som man pratar med nån som sitter på toa och försöker bygga en riktig bamsing till björn.

På tal om björn, tv-serien Heja Björn, kommer ni ihåg den? (Ni måste älska övergången för övrigt). Där var Wahlbeck strålande, och Olle Sarri är bra på en sak. Spela bortkommen, naiv och dum. Undrar hur det känns liksom. Dialekter är för övrigt sjukt fascinerande. Själv tror jag inte att jag har någon speciell, men kan däremot tala flytande norrländska, gotländska, skånska, göteborska, västmalänska, småländska och låta som en äkta Kalmarit. Jag är rätt bra faktiskt.

Det är bara en dialekt jag inte kan göra återge på ett rättvist sätt.
Peter Wahlbecks.

Är det bara jag som tycker det är roligt att beställa saker på nätet för att sen få hem ett paket och få en lite minijulafton som piggar upp i den grå vardagen? Att man sen får allting sjukt mycket billigare är ju ingen nackdel heller. Enda problemet är väl att blir det nåt knas med sakerna, är det mer meckigt än att bara gå in i en affär och ryta. Men jag säger som kunden som vill tvätta sin bil i "Macken"; "Det är otidsenligt att laga gammalt skräp. Köper inte alla nytt? Det gör jag".

Fick hem lite parfymer precis. Så nu kan man lukta gott i några månader till.

Det där med att gå upp tidigt har aldrig varit, och kommer nog aldrig hellre bli, my cup of tea. Det kan ha att göra med att jag jobbade till efter midnatt igår och inte var i säng förrän fyra efter helt ha slukats av Brottsplats USA följt av nåt husbyggarprogram på Discovery. Var ju tvungen att se slutresultatet under några alldeles för snabba minuter. Vad är egentligen grejen med program av den typen? Som Äntligen hemma, Roomservice (personlig favorit) eller Extreme Home Makeover. Det enda som är intressant är ju slutresultatet, och ens nyfikenhet får en att se fram till slutet trots att man kunde skippat de första 37 minuterna.

Läste någonstans att det var det tydligaste tecknet på att man blivit vuxen var att man gick upp tidigt trots att man inte behövde. I det avseendet har jag nog en bit kvar på vägen av personlig mognad för att definera mig som vuxen. För hade jag inte behövt gå upp till jobbet när klockan ringde vid 07.30 hade jag med största sannolikhet fortfarande varit djupt inne i min skönhetssömn. Å andra sidan tycker farsan fortfarande att det är det bästa som finns att få sova lite längre på morgonen, av den enkla anledningen att han också är en nattmänniska. Han är 51, och då vi är väldigt lika på den punkten så jag kommer nog aldrig bli vuxen sådär på riktigt i andras ögon.

Men det spelar mindre roll. Jag ser inte deras ögon ändå, för mina är stängda.
God Jul, jag sover.

Tålamod är inte min starka sida. Jag klarar inte av att vänta, eller när jag måste förklara saker femton gånger för att någon ska förstå mig. Det är nog därför jag har så svårt för barn. Många trodde nog att det skulle ändras när min syster fick barn och jag plötsligt fick en "närmare relation" till ungen, men icke. När hon skriker så känns det som varje beståndsdel i min kropp ska falla sönder. Jag kan knappt hålla mig tills hon blir så pass gammal att hon börjar springa omkring, dregla på mina ben och varför inte bajsa på hallgolvet också nån av de gångerna när hennes bohemiska föräldrar låter henne "få luft" som det så vackert uttrycks i filmen Tillsammans.

Att jag har jobbat sen åtta imorse gör inte saken bättre. Mitt tålamod och min förmåga att vänta lugnt och känna förståelse har inte direkt skruvats upp. Det gör det hela livsfarligt att inte ge mig mitt material att jobba med. Att inte hålla mina utsatta deadlines. Jag ger det fem minuter till. Sen ringer jag och delar med mig av min allra jobbigaste och läskigaste stämma som förmodligen till och med skulle få Chuck Norris att darra på underläppen.

Nu lät jag som en grinig gammal gubbe. Det är jag inte. Jag försöker bara vara chef.

You clearly have me confused with someone else.
I dont know.
I mean, I'm not great on names. I should be. I try.
Faces, I'm definitely better.
Faces, Im like a B, B minus.
Where I'm good, where I really excel, people I've slept with.
That's been a traditional area of strength for me.

Såg Duplicity precis och måste säga att jag blev positivt överraskad trots att många försökt snacka ned filmen. Mitt betyg kan i och för sig genomsyras av min förkärlek till Clive Owens skådespeleri, men jag tyckte storyn höll bra rakt igenom även om slutet kunde varit lite mer välgjort. Det var på tok för lätt att lista ut.

Om jag hör Jonas Altberg, aka Basshunters, stämma en gång till på Spotify mitt mellan mina sköna låtar så kreverar jag. Frågan är om inte min tinnitus förvärras också, om inte de små korta spröt jag har kvar inne i örat knäcks de också. Det var nån som sa att man kunde kringgå reklamen genom att fejka att man bodde i Somalia eller nåt annat skönt land där det inte finns någon som har råd att göra reklam på skiten, men jag är tveksam till om det fungerar.

Vet ni förresten vad en somalier gör när han hittar ett paket snabbmakaroner?
- Han använder det som ben- och armbågsskydd.
Vet ni vad en somalier gör när han hittar en brödsmula?
- Öppnar bageri.

Herregud, nu var jag sådär politiskt inkorrekt igen. Men det har aldrig varit min grej att vara PK.

Söndagagen är den dagen i veckan som i mångas fall förknippas starkast med ågren. En skön måndag ligger och fnissar bakom hörnet, redo att ruska om dig sådär härligt när klockan ringer alldeles för tidigt och du vet att det är hela fem dagar tills nästa helg infinner sig. En bra lösning på problemet - jobba söndagar. Jag har jobbat varje söndag så länge jag kan minnas, och lider minsann aldrig av vare sig söndag- eller måndagsångest.

Lika kraftig som söndagsångesten kan vara är ju helgkänslan. När timmarna börjar springa iväg på fredagen, kvällen har styrts upp och att man vet att snart kan man minsann släppa allt vad plugga eller jobba heter. Jag blir mer och mer förvånad över hur många som är arbetslösa. Då missar man väl både söndagsågren och fredagskänslan. Hur kul kan det vara egentligen?

"Den här kydden till exempel, den köpte jag för 675 000 dollar.."

Jag är hungrigare än döden. Och den där döden är en rätt hungrig typ. Det känns seriöst som jag skulle klippa två big-ones utan problem, jag skulle kunna mosa i mig två julbord i väldigt tät följd och en tacobuffé skulle bara fungera som en aptitretare. Faktum är att när min mage skriker såhär efter föda, finns det resurser.

Kommer ihåg när jag skulle käka på Jensens med två av mina närmaste vapendragare. En av dem var på jobbintervju, den andra skulle snart till plugget och tiden var knapp. Vi två åkte därför till Jensens på Sveavägen, beställde en lunchbiff 250 gram med extra sås och extra potatis - givetvis (alla som käkat där vet precis vad jag snackar om). I samma ögonblick som jag tar den sista tuggan ringer min mobil och Uffe säger att han precis är klar med sin jobbintervju och grymt sugen på käk.
"Ja klart, men vi tar Jensens på Vasagatan då för jag har precis käkat på Sveavägen" blev mitt svar. Paret som satt bredvid oss gav mig konstiga blickar.

Tänkte först att jag kunde ta nåt lite mindre mäktigt på Vasagatan, men väl på plats kändes det som jag kom in i andra andningen och gjorde en exakt likadan beställning. Tog sedan två skålar extra potatis och sås. Det klarade jag mig hela dagen på, men faktum är att den där "oj-nu-blev-jag-för-mätt-känslan" aldrig infann sig.

Jag skulle mer än gärna göra om det i detta nu. Den menyn hade jag lätt smällt i mig. Jag röstar för ett Jensens Bøfhus som är öppet dygnet runt. Vem är med mig?

Jag ska köpa säng. Gärna något brutalt stort. Har fastnat lite för den här blå. Med elektroniska hissar och allting. Eller har ni några andra bra förslag på vart jag ska spendera en tredjedel av mitt resterande liv?

TT ringde precis, kan för allt i världen inte förstå hur de kan sätta någon som inte kan prata på uppdraget att ringa runt för att vittja tidningar efter nyheter. Det lät ungefär som han hade svalt tre tennisbollar, kört upp två tamponger i näsan och talade genom en glasburk. Efter att ha blivit rätt trött på att säga va efter allt han frågade, förklarade jag att jag inte förstod ett ord av vad han sa. "Nej, jag är rätt förkyld". Ja, för du lät ju förmodligen sjukt vettig innan du blev lite täppt.

Samma sak med radiopratare eller nyhetsankare. Finns nån kille på Aftonbladets webb-tv som snackar sämre än min systerdotter som inte ens kan prata än och Sveriges Radio har ett antal såna där stolpskott anställda där man skulle kunna tro att radion börjat söka efter ny kanal när de öppnar käften. Det blir lite som korsordsjakten i hipphipp, man får försöka gissa sig fram till allt.

Så TT, Sveriges Radio, Aftonbladet och alla ni andra som känner er träffade; Det är dags att varsla lite. Det ligger i tiden, så det bör kunna lösas ganska smärtfritt.

Precis sett på Sunes Sommar och når inte fjärrkontrollen utan att resa mig så den där fina jingelmusiken ekar i hela rummet. Är det höjden av lathet, eller det kanske finns någon som känner igen sig? Kommer ihåg att när jag bodde ihop med Gurra en gång i tiden och vi hade avnjutit lite Kvarteret Skatan i bakgrunden när vi inlett våra pokerkarriärer. Dvdn var slut efter två timmar, men intromusiken körde hela natten bara för att ingen orkade stänga av. Den sitter kvar i huvudet också, kan fortfarande vakna och höra jingeln och ärligt talat. Den är inte speciellt bra.

Nåt som är speciellt bra är att jag har indisk mat i kylen. Nej, nu ska jag ta tag i det här och stänga av dvdn. Orkar inte ha en till trudelutt som vägrar försvinna från mina små grå. Det skulle vara introt till Prison Break isåfall, för det är så bra att jag till och med har det som ringsignal. Maximum amount of gay.

Från oss alla, till er alla. En riktigt god jul. Faktum är att det bara är sisodär tio veckor kvar till jul snart, det firar vi med en salva youtubeklipp för jag borde sovit för länge sen. Såg att i youtubemappen under mina bokmärken fanns det 162 länkar sparade, borde dela med mig en gång i veckan eller så.

Idag har jag haft spenderarbyxorna på mig. De som känner mig vet att när jag uttrycker det så, är det verkligen sant. Ingenting är för dyrt eller för onödigt, och kommer du en sån dag och frågar om inte du kan få ditten eller datten så kommer jag med högsta sannolikhet öppna upp plånboken. Avverkade ett helt gäng affärer idag, och utövade sjukt effektivt shoppande om jag får säga det själv. Var sällan inne mer än fem minuter, och köpte något i näst intill varje affär jag entrade.

Det värsta var när jag hade plockat på mig fyra plagg i en affär, skulle betala och bruden i kassan, som för övrigt såg ut att ha ungefär lika stort iq som mina skosulor (vilket jag snart också blev varse), frågade om jag kunde tänka mig att skänka en krona per plagg till klimatforskningen. Jag kan skänka en tia per plagg sa jag, och möttes av en nervös uppsyn. En överläpp som blev sådär lätt svettig och hennes ansikte antog en rödrosa nyans. "Ehh, det vet jag inte hur man gör faktiskt. Det är bara förinställt för en krona per plagg här". Jag föreslog att hon skulle låtsas att jag köpte 40 plagg och dra en krona stycket, men det rörde tydligen till det ännu mer och hon tittade på mig som om jag var en fjärdegradens ekvation.

Kön bakom mig började skruva på sig och jag kände (hur jag kunde det vet jag inte) lite medlidande för bruden som bara ville sjunka genom golvet. Sa att vet du vad, dra en spänn per plagg istället. Jag lovar att köra med släckt lampa i en vecka.

Jag höll inte det löftet, lampan i taket mosar på i 60 watt. Lågenergilampa är det inte heller. Jag är en dålig människa.

Läser om en rättsskandal i USA. Det första dokumenterade fallet där en oskyldig avrättas efter att han, efter vad rätten trodde och fastslog, skulle ha dödat sina barn. Undrar vad det var för tankar som for igenom hans huvud när han satt och svettades bakom cellens krympande väggar och visste att han snart skulle arkebuseras. Nu körde de väl någon lite mer human metod som giftinjektion eller elektriska stolen, men ändå. Vad skulle han säga liksom? "Nej, alltså jag är oskyldig. Jag har inte gjort något". Jag tror att de har hört något liknande förut.

Men hans öde kanske kommer ligga till grund för ett filmmanus som slår lika hårt och går hem på samma sätt runt om i världen som Frank Darabonts Nyckeln till Frihet. På tal om den var det från början tänkt att Tom Hanks skulle gestalta huvudrollen Andy Dufrense - men tackade nej på grund av Forrest Gump. Det valet sved nog inte jättemycket, då den filmen fick liknande genomslagskraft. Faktum är att Kevin Costner också tillfrågades, men tackade nej på grund av filmen "Waterworld". Undrar hur många gånger han har ångrat det och legat sömnlös.

Det är ju nästan värre än att bli oskyldigt dömd. Men bara nästan.

Varför har jag överhuvudtaget ett arbete? Jag vet ju vart de stora pengarna finns att tjäna, och har en gudabenådad talang. Frågan är när jag ska sadla om och flytta till Vegas. Min manliga intution säger mig att det kommer hända inom en femårsperiod.

Två av gårdagens fina händer:
http://img230.imageshack.us/img230/3088/kissxw.jpg
http://img251.imageshack.us/img251/175/kisss.jpg

Då och då händer saker som får oss att stanna upp. Saker vi inte riktigt vet hur vi ska hantera, som får oss att stå som blottande statyer med tom blick. Det händer allt mer sällan, våldtäkterna hopar sig i dagspressen utan att man ens höjer på ögonbrynen. Men jag tror det beror på att det på ett sätt känns långt bort, även om det händer nånstans i vårt avlånga land.

Igår var en sån dag då allting stannade till för en stund. Ett ögonblick då det kändes som allting passerade i ultrarapid. När jag öppnade dörren hörde jag ett hjärtskärande skrik. Jag såg en cykel flyga åt ett håll, en flicka åt ett annat. Samtidigt hördes en Peugeots vansinniga bromsar och i bilen satt en kvinna vars ansikte var vitare än alla pionjärer på ett AA-möte. Flickan låg orörlig på marken, med ben korsade i en omöjlig konstellation. Vid en närmare anblick skymtade en benpipa, och sådär lugnt man kunnat bevittna det i senaste Saw-rullen kändes nästan overkligt. Det är skillnad på film och verklighet.

Kommer även ihåg när jag bevittnade ett knivdrama på donken. När en man i 50-årsåldern fick ta emot ett antal hugg i magen och hans t-shirt snabbt färgades röd av blod. Det var precis lika olustigt. Dock var en engelsman precis bakom oss av annan uppfattning. Han fann det hela ganska roande och hans enda reaktion var "Maybe he didn't get his toy in his happy meal". Nånting säger mig att han var en Millwallsupporter och hade lite värre saker än så sparade på sin hornhinna.

Kommentarer överflödiga. Titta och njut.

Den här satt nog på första tagningen:


Den här killens skrik är manligare än självaste Chuck Norris:

Youtube är en genial sajt. En fröjd, succé och fantastisk affärsidé rakt igenom. Är det några som verkligen förtjänar att skratta hela vägen till banken så är det Chad Hurley, Steve Chen och Jawed Karim. Och med tanke på att de fick typ 1,7 miljarder dollar när Google köpte upp sajten har de nog sitt på det torra ett tag framöver.

Jag undrar lite hur man dödade tid förr i tiden. Att leka med kottar borde man ju tröttnat på efter ett tag, och eftersom tv:n bara hade en kanal som dessutom bara visade svartvita bilder så sakta att det såg ut som en diabildsvisning fanns det väl bara en utväg. Man tog väl till flaskan helt enkelt, och när det inte stillade tristessen längre utvecklade man knarket. När man inte kan göra speciellt mycket så känns dagarna extra långa, men idag har jag ramlat över några nya tubfavoriter. Igår bjöd jag på en kille som sannerligen satt inne med en hyfsad pipa. Om den här killen kan sjunga låter jag förbli osagt men jag tycker vi kan vara överrens om att han kan dansa. Eller poppa, som de invigda kallar det. Försök att stänga av öronen när paddan skrattar så är det en fröjd att titta på.


Innan dagen är slut ska ni även få en naken man som blir väckt och en film som borde krävt x antal omtagningar med tanke på alla deltagare.