Idag har jag haft spenderarbyxorna på mig. De som känner mig vet att när jag uttrycker det så, är det verkligen sant. Ingenting är för dyrt eller för onödigt, och kommer du en sån dag och frågar om inte du kan få ditten eller datten så kommer jag med högsta sannolikhet öppna upp plånboken. Avverkade ett helt gäng affärer idag, och utövade sjukt effektivt shoppande om jag får säga det själv. Var sällan inne mer än fem minuter, och köpte något i näst intill varje affär jag entrade.

Det värsta var när jag hade plockat på mig fyra plagg i en affär, skulle betala och bruden i kassan, som för övrigt såg ut att ha ungefär lika stort iq som mina skosulor (vilket jag snart också blev varse), frågade om jag kunde tänka mig att skänka en krona per plagg till klimatforskningen. Jag kan skänka en tia per plagg sa jag, och möttes av en nervös uppsyn. En överläpp som blev sådär lätt svettig och hennes ansikte antog en rödrosa nyans. "Ehh, det vet jag inte hur man gör faktiskt. Det är bara förinställt för en krona per plagg här". Jag föreslog att hon skulle låtsas att jag köpte 40 plagg och dra en krona stycket, men det rörde tydligen till det ännu mer och hon tittade på mig som om jag var en fjärdegradens ekvation.

Kön bakom mig började skruva på sig och jag kände (hur jag kunde det vet jag inte) lite medlidande för bruden som bara ville sjunka genom golvet. Sa att vet du vad, dra en spänn per plagg istället. Jag lovar att köra med släckt lampa i en vecka.

Jag höll inte det löftet, lampan i taket mosar på i 60 watt. Lågenergilampa är det inte heller. Jag är en dålig människa.