Satt precis och surfade på en dator utan adblock. Vittjade givetvis min favoritsida Aftonbladet efter intetsägande nyheter och kände att jag behövde kräkas efter fem minuter. Hur tänker ni som orkar med all den här reklamen i toppen, till höger, i fem pop-ups? Eller alla de här härliga signaturmelodierna som för tankarna tillbaka till en riktig synthbög om man råkar vila muspekaren på fel ställe.

Och de som gör reklamen sedan. Seriöst? Nog för att marknaden säkerligen är ganska urlakad och nyttjad, men lite bättre fantasi tycker jag ändå att man kan kräva. Är det någon som går på de här "rulla roulettehjulen och få en bonus", eller "ja- och nejquiz". Det jag gillar bäst är dock ett iq-test som en femåring skulle klara. När du gjort det uppmanas du att skicka ett sms som kostar sådär 30 kronor om dagen i 450 år för att få reda på resultatet. Drar du iväg smset är du nog inte direkt mensa-material ändå, så resultatet borde inte kittla din nyfikenhet nämnvärt.

Är det ett säkert ålderstecken att man tycker att reklamen minsann hade mer finess förr? Eller handlar det helt enkelt bara om nostalgi och att man inte matats med reklam i samma utsträckning som gör att man fann den mer intressant?

Här, ni som fortfarande famlar i mörker; jag kan underlätta ert liv avsevärt.

Se mig lite som jultomten.

Kan hur jag än vrider och vänder på det inte uttrycka det bättre än Päsa; Jag är en klant. Hoppas det inte innebär något värre än några mindre repressalier, ett par samtal med en len telefonist, ytterligare några ursäktanden och ett lika obekvämt som träffsäkert konstaterande; Jag är en klant, men det gör inget. Det oroar mig lite att de inte svarat på mitt mejl än, men de sa förmiddagen och den är ju inte riktigt slut.

Har med hjälp av min underbara och matglada kusin (http://matgunnar.blogg.se) styrt upp ny lya i vår vackra huvudstad också. En trea på Vallhallavägen är bättre än en spik i foten minsann. Nu återstår bara att få iväg cv och personliga brev till alla ställen jag tänkt. En del är redan klara, men måste ju ändra det där personliga brevet till alla ställen. Fast jag byter nog mest ut namnet på stället som jag så gärna vill arbeta för. Det blir enklast så. Har för övrigt varit på fyra arbetsintervjuer i mitt liv, fått anställning alla fyra gånger. Hoppas den trenden håller i sig, och att jag faktiskt blir kallad. De tycker väl synd om mig eller något. Långhårig och dan. "Tänker han inte klippa håret så ska han väl i alla fall få ett jobb".

För övrigt hoppas jag Sidney Crosby blir skadad och att Sverige kör över Tyskland inatt.

Veckans lista av saker som stör mig:
- Folk som fiser fram i 80 för att det är lite snö på vägarna. Lite Söder-fjöser-på-vägen-till-Oskarshamn över det hela.
- När OS-sändningarna byter kanal utan förvarning.
- Kundtjänster som inte har snabb support.
- Telefonköer som ska envisas med att spela klassisk musik.
- Sidney Crosby.
- Snus-abstinens.
- Nämnde jag Sidney Crosby?

Nu orkar jag inte gnälla mer.

Min far försöker alltid övertyga mig om att ordvitshumor faktiskt är något som kommer med åldern. Att minsann alla i 50-årsåldern tycker att "hur många indianer får plats i ett träd? - hela stammen" är hiskeligt kul. Jag å min sida försöker alltid övertyga honom, eller kanske mest mig själv, att jag aldrig kommer dra på smilbanden åt sådana banala skämt. Eller kanske, framför allt, inte själv dra några ordvitsar.

Det finns personer som verkligen fastnat i det där träsket. Det är ganska ansträngande att försöka upperätthålla en konversation med den typen av människor. Vad man än säger så får man ett skämt lika bra som kobajs i maten slängt i ansiktet. Och för att inte förstöra den - så goda stämningen - ska man helst skratta i parti och minut också. Åtminstone le. Råkar man säga satsa är man plötsligt snuskig och dyker nåt av orden jordbävning eller fickpingis upp får man direkt höra att det måste varit en skakande upplevelse för alla inblandade parter.

I går kom farsan med en ny.
Far: Visste du att det är skottår i år?
Son med apatisk blick: Nej? Det är det väl först 2012?
Far: Det har ju kommit så mycket snö.