måndag 26 oktober 2009

Det är ju för illa att man inte pratar som Peter Wahlbeck på riktigt. Då skulle jag minsann aldrig ha tråkigt. Skulle bara ringa till mig själv och tjöta lite, sen skulle jag tjuta av skratt. En annan dialekt som är roande är ju den där risiga småländskan som snackas i Jönköping, där man helt skiter i r:en. Eller västmaländskan, där det i extrema fall låter som man pratar med nån som sitter på toa och försöker bygga en riktig bamsing till björn.

På tal om björn, tv-serien Heja Björn, kommer ni ihåg den? (Ni måste älska övergången för övrigt). Där var Wahlbeck strålande, och Olle Sarri är bra på en sak. Spela bortkommen, naiv och dum. Undrar hur det känns liksom. Dialekter är för övrigt sjukt fascinerande. Själv tror jag inte att jag har någon speciell, men kan däremot tala flytande norrländska, gotländska, skånska, göteborska, västmalänska, småländska och låta som en äkta Kalmarit. Jag är rätt bra faktiskt.

Det är bara en dialekt jag inte kan göra återge på ett rättvist sätt.
Peter Wahlbecks.

4 kommentarer:

  1. Väldigt många människor tror att de inte har någon dialekt, men det är en myt... du är bara bättre än genomsnitts-svensken på att justera din dialekt så att den låter mer som dialekten hos majoriteten du är med. Att du talar småländska i småland är det dock ingen tvekan om, och sist jag kollade så är det en dialekt.

    Om du talar ett annat språk än svenska så bör din dialekt bli lite tydligare, men det blir ju självklart mindre märkbart ju bättre du blir på språket i fråga...

    SvaraRadera
  2. En rolig dialekt som du missade är Rumskulla-dialekten: en fantastisk blandning mellan småländska och östergötska... ;)

    SvaraRadera
  3. Har inte DU dialekt? Nu snackar du väl ändå skit din grek

    SvaraRadera
  4. för att inte glömma vimmerby/kalmar dialekten.

    SvaraRadera