Jag är hungrigare än döden. Och den där döden är en rätt hungrig typ. Det känns seriöst som jag skulle klippa två big-ones utan problem, jag skulle kunna mosa i mig två julbord i väldigt tät följd och en tacobuffé skulle bara fungera som en aptitretare. Faktum är att när min mage skriker såhär efter föda, finns det resurser.

Kommer ihåg när jag skulle käka på Jensens med två av mina närmaste vapendragare. En av dem var på jobbintervju, den andra skulle snart till plugget och tiden var knapp. Vi två åkte därför till Jensens på Sveavägen, beställde en lunchbiff 250 gram med extra sås och extra potatis - givetvis (alla som käkat där vet precis vad jag snackar om). I samma ögonblick som jag tar den sista tuggan ringer min mobil och Uffe säger att han precis är klar med sin jobbintervju och grymt sugen på käk.
"Ja klart, men vi tar Jensens på Vasagatan då för jag har precis käkat på Sveavägen" blev mitt svar. Paret som satt bredvid oss gav mig konstiga blickar.

Tänkte först att jag kunde ta nåt lite mindre mäktigt på Vasagatan, men väl på plats kändes det som jag kom in i andra andningen och gjorde en exakt likadan beställning. Tog sedan två skålar extra potatis och sås. Det klarade jag mig hela dagen på, men faktum är att den där "oj-nu-blev-jag-för-mätt-känslan" aldrig infann sig.

Jag skulle mer än gärna göra om det i detta nu. Den menyn hade jag lätt smällt i mig. Jag röstar för ett Jensens Bøfhus som är öppet dygnet runt. Vem är med mig?