Jag kommer ihåg när jag såg Simon & Garfunkel i Globen. Hur jag slaggade på en madrass i Uffes rum i Sollentuna dagen innan konserten, såg Kill Bill 1 och 2 på hans tjocktv. Jag kommer ihåg att jag käkade wok på Kungshallen, att Elin började hicka när hon tog första klunken Cola. Att jag skrattade, och blev tillrättavisad. Det var minsann inte alls kul.
Nu är det jag som hickar när jag dricker Cola. Och minns allting i detalj bara för att jag sätter på Cecilia och The Sound of Silence. Det är konstigt, det där med minnen. Jag har i dag levt i 8 636 dagar och när jag byter låt till Tunnan och Moroten minns jag inte ett skit.
Haha, minns du inte när vi lyssnade på tunnan och moroten för första gången? Har för mig att det var i Gunhem och att jag inte kunde sluta skratta på typ 10 minuter. Man var så underbart mogen då! Hade jag hört dem för första gången idag hade det tagit minst en timme innan jag kunnat sluta skratta. :)
SvaraRadera"Och minns allting i detalj bara för att jag sätter på Cecilia..."
SvaraRaderaPrecis.
Hahaha, vovven. Nu rycker du saker ur sitt sammanhang och framställer mig som pervers. I like it!
SvaraRadera