Vi byter snart år. Lägger det gamla till handlingarna och förbereder oss på förändringarna det nya kommer innebära. Känner lite på den där berömda dörren man kan få uppsmälld i ansiktet. Synar den i sömmarna, klämmer på dess kanter. Väggen som man så lätt springer in i för fort känns närmare än någonsin och det faktum att jag bara jobbar i några veckor till känns sunt. Min kropp och hjärna har fått nog av dubbelpass, sena nätter med allt för tidiga mornar, kaffekannor och tändstickstrick. "Jobba inte ihjäl dig", säger alltid mina vänner, och det tänker jag inte heller.

Jag kommer att sakna vissa personer, andra inte alls. Det kommer säkerligen klia i fingrarna när jag slår upp tidningen och ser en tredjesida som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men jag tror och hoppas att jag kan svälja det med hull och hår. Äta det med andakt ta det med ro.

Nu har jag ordbajsat färdigt, du kan spola nu för jag tänker inte be mamma torka.
Det dags att stämpla ut, slut.