Har ingått ett vad med min bror. Jag undrar såhär några dagar
efteråt hur jag kunde vara så dum. Inte för att jag inte kommer
klara det, jag kommer från en väldigt envis släkt. Nej, snarare för
att det är så fruktansvärt tråkigt.

Vadet gick ut på att jag skulle inte äta något godis/kakor/läsk
fram till julafton. Inte så svårt. Men jag var väldigt sällan sugen
på godis innan, men nu när jag vet att jag inte kan få det är det
en helt annan grej. Vi människor vill ständigt ha det vi inte kan
få. Men sen undrar jag om inte min bror lejt lakejer också. En
jobbarkompis köpte värsta påsen med lösvikt häromdagen, åt knappt
halva och frågade sen om jag ville ha resten.

Såna där saker hände aldrig tidigare?

Eller är det så enkelt att de faktiskt visst hände, men att saker
och ting gärna ska vara lite fulla av lidelse för att vi lätt ska
komma ihåg dem?