Jag tar tillbaka det där jag skrev förut om framförhållning. Går på semester imorgon och Umeå är nästa anhalt. Tänkte flyga upp med en kompis från Stockholm som ska vara med och hänga i en vecka vid havet. Självklart ska allting fixas i slutminuterna och när jag loggade in för att fixa biljetter låg den billigaste på cirkus två lök. Min kompis hade köpt för en fjärdedel av det priset, men är man ute sent får man väl bara bita i det sura äpplet och hosta upp slantarna. Det är ju tur att man jobbar, och att pokern går fantastiskt.

Alternativet är att ta tåg, som till min förvåning kostade nästan lika mycket. Billigt blev det om man ville köpa en plats i en liggvagn, men jag vet inte om jag är sugen på att dela med ett promiskuöst par från Grekland som inbjuder mig till en "tjiisome" så fort jag slappnat av ringmuskeln och lagt mig för att sova. För jag har hört att de är rätt vanliga på nattågen, de där grekiska paren alltså.

Sjukt sugen på att spela tennis nu, men lunchrasten är snart slut. Jag gråter dock inte när jag tänker att jag går på semester om ganska exakt 24 timmar. Det ger mig snarare lite halvfjöse, såhär på torsdagseftermiddagen.