tisdag 19 oktober 2010

En del kallar det karisma. Vissa säger hellre utstrålning. Andra väljer att lite bajsnödigt benämnda det som att ha "det". Allt för att vilja verka lite diffus och sticka ut i ett land där alla nynnar på Håkan Hellström. Allt för att de själva suktar efter detta det.

Jag åkte hem med Torsten inatt.
(de som hoppas på en homoerotisk anekdot måste jag tyvärr göra besvikna)

Vanligtvis när taxin man beställt rullar fram trycker chauffören ned rutan halvvägs och frågar lite trött; Körsbärsvägen?
Kan kanske ha lite att göra med det faktum att många av Stockholms taxichaufförer ser ut att sitta fast mellan sätet och ratten och man förstår inte riktigt hur han eller hon kom in, än mindre hur de ska komma ut igen. Men det väljer vi att borste från nu.

Torsten satt inte kvar i bilen.
Trots att det var oförskämt tidigt. Trots att det regnade.
I samma stund som han rullat fram till Arenavägen var han utanför bilen. Nästan som han någon gång i sin ungdoms dagar berättigats ninjastatus av någon skön snubbe i de tibetanska bergen. Höll upp bakdörren och frågade artigt efter mig (den där meningen lät lite homoerotisk om man läser den fel, så nu har jag väl tillgodosett för dem vars hopp jag släckte förut också).

Den gesten fick mig att känna mig viktig. Så fort han var tillbaka i bilen och stängde dörren slogs jag av vilken härlig energi denna gubbe bar på. Klockan var fyra på morgonen. Han hade kört hela natten men var fortfarande lika framåt. "Man vet aldrig vilken pamp man får köra här utanför så det gäller att vara på sin vakt, skrockade han". Han tog sitt jobb på allvar.

Minuterna det tar att åka hem gick väldigt fort och jag fick veta allt från att han bott i vårt vackra Stockholm ända från 1940 och att han skulle till västkusten i helgen. Inte en enda gång hörde jag honom gnälla, klaga eller påpeka att något inte var som han ville (det är ett ganska utmärkande drag för taxichaffisar annars har jag märkt, allt är fel). Det enda han gjorde var att dela med sig av sin positiva energi. Han var, som min kompis Uffe skulle uttryckt det; en mysig farbror.

Om ni någon gång ska åka med Taxi Stockholm.
Fråga efter Torsten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar