Vad hände med den här försynta, övernördiga och lite lätt autistiska gamern? Sitter på tuben på väg till jobbet och mitt emot mig slår en ung kille i min egen ålder sig ned. Han tar upp sin iPhone, håller 'prata-delen' på hörlurarsladden sådär löjligt överdrivet nära munnen men är ändå tyst en riktigt lång stund innan han får ur sig ett pip. Lite som en femåring som sammanbitet tar in föräldrarnas förmaningar och skäll. Man liksom bara väntar på gråten.

Men sen öppnar han käften. Och som han gör det. Han kramar sin laptop i sitt knä och börjar föra en konversation med någon på andra sidan med en så hög stämma att jag är säker på att tre vagnar fram måste ha hört. Trots stängda dörrar emellan. Och det är inget vanligt samtal. Han skriker saker man annars bara ser på tvivelaktiga internetforum, använder sig av fraser som låter som rena grekiskan. Då och då skriker han 'wohoo' likt Homer Simpson följt av 'wooot'.

Ge tillbaka min ängsliga gamer vars bästa kompis heter Jolt Cola. Som bara skriker när han känner sig lite djärv och bestämmer sig för att bara använda versaler i chatten. Som får torgskräck av samlingar på mer än tre personer.

Det finns tillräckligt med nötter att störa sig på i tunnelbanan.

...och jag har fem stationer kvar.