Finns det något tråkigare än att vänta?
Gått av för ledighet och bestämde mig för att lämna stan några dagar.
Jobbade natten till igår och med tanke på att jag har arbetstid till 04.00 är min dyngsrytm något...annorlunda.
Bestämde mig runt midnatt för att åka, beställde biljett och valde första tåget vid 06.00.
Dividerade en stund om jag skulle lägga mig och titta i taket för att sedan somna efter fyra timmar och med största sannolikhet inte vakna av väckarklockan, eller om jag skulle slå ihjäl sex timmar lite fort.
Jag valde det senare.
Min väntans frustration såg ut ungefär såhär:

Spelade lite Playstation 3. Halvtittade på en film, tog ett bad och insåg att det bara gått tre timmar. Kollade på klockan. Packade lite. Klädde på mig, gick en sväng till Stadion. Kollade på klockan. Gick tillbaka samma väg. Vek av ned på Odengatan, köpte ett paket Lucky Strike på Seven Eleven. Bara för att. Jag röker inte ens. Kollade på klockan. Gick upp till St Eriksplan. Kollade öppettiderna hos en frisör. Läste Stockholms City. Kollade på klockan. Satte mig på en buss till Sickla Udde. Bara för att. (utbudet av bussar vid halvfem på morgonen är begränsat). Var snart tillbaka på Odenplan. Vek ner mot Sveavägen, och McDonalds. Köpte en cheese. Kollade på klockan. Åt min burgare och lyssnade på två uteliggare som löste korsord. Gick hem. Kollade på klockan. Satte mig på tuben. Satte mig på tåget.

Nämnde jag att jag är precis värdelös på att vänta?